Historia
Fado i Lissabon, Coimbra och Porto
Hur fadon växte fram i Lissabons krogarna, varför Coimbras studenter sjunger den annorlunda, vad Portos köpmän hade med gitarren att göra, och när UNESCO listade den.
Se lediga fadodatum ↗Snabbt svar
Fadon tog form i 1800-talets Lissabon, i tavernorna och på gatorna i dess fattigare kvarter, och från 1930-talet hördes den främst på fadohus. Coimbra utvecklade en egen studenttradition, sjungen av män i akademisk dräkt. Portos koppling går genom gitarren: dess 1700-talsköpmän var ivriga spelmän på den cittra som blev den portugisiska gitarren. UNESCO inskrev fadon 2011.
Lissabons tavernor
Wikipedia daterar de första tillförlitliga spåren av fado till Lissabon på 1820- och 1830-talen, traderade muntligt, och menar att den nådde stadens gator efter 1840. De tidiga utövarna var arbetande människor: sjömän, bohemer och kurtisaner i tavernorna, som sjöng, dansade och stampade fadons takt tillsammans. Under 1800-talets gång bleknade dansen och utövarna blev enbart sångare, fadisterna. Var fadon kom ifrån dessförinnan är fortfarande omdebatterat, med teorier som pekar mot Brasilien, mot äldre portugisisk sång och annorstädes.
Severa
Den första fadosångerskan att bli berömd var Maria Severa Onofriana, född i Lissabon 1820. Hon sjöng i tavernor, spelade portugisisk gitarr och dog i tuberkulos vid 26 års ålder 1846. Hennes kärleksaffär med greven av Vimioso blev till legend, sedan till Júlio Dantas pjäs A Severa, uppförd 1901, och 1931 till den första portugisiska ljudfilmen. Flera fadosånger berättar historien om romansen.
Fadohusen
Ett dekret 1927 lade offentliga föreställningar under strikt kontroll: utövarna behövde ett yrkeskort och deras repertoar måste godkännas. Fadomuseet beskriver hur lyssnandet på fado, särskilt från 1930-talet, blev en ritual på fadohus samlade i Lissabons historiska kvarter, framför allt Bairro Alto. Radio, film och senare television bar fadon till en nationell publik, och Amália Rodrigues, sångerskan känd som fadons drottning, tog den ut i världen från 1950-talet.
Coimbras studenter
Coimbras fado är en separat gren, knuten till stadens universitet och till de medeltida trubadurerna. Den sjungs endast av män, sångare och spelmän klädda som studenter i akademisk dräkts mörka kappa och mantel, om natten och nästan i mörker, på torg och på trapporna till den gamla katedralen, ibland som en serenad under ett fönster. Coimbragitarren är annorlunda byggd och stämd lägre än Lissabongitarren, för ett mörkare klang. På 1950-talet vände sig Coimbrasångarna till ballader och stora poeter som en form av motstånd mot diktaturen.
Porto och gitarren
Portos plats i den här historien är äldre än många besökare förväntar sig. Engelsk Wikipedia spårar den portugisiska gitarren till cister, som spelats i Portugal i århundraden. Runt 1750 anlände en ny typ, den så kallade engelska gitarren, och år 1786 var instrumenten från den engelske instrumentmakaren Simpson mycket efterfrågade. Portos nya köpmannaklass tog entusiastiskt upp den för musik i hemmet. Gradvis omformade portugisiska tillverkare instrumentet, och vid mitten av 1800-talet hade det blivit instrumentet som ackompanjerade Lissabons fado. Idag har Porto också studentgrupper som sjunger på Coimbra-vis.
UNESCO 2011
Den 27 november 2011 upptogs fado på UNESCO:s lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. UNESCO:s post presenterar den som musik förenad med poesi, där afrobrasilianska sångdanser, sånger som människor från landsbygden förde med sig till huvudstaden och de gatusånger som Lissabon kände i början av 1800-talet smälter samman. Yrkesutövare sjunger den i konsertsalar och små fadohus, medan amatörsångare för den vidare i klubbar utspridda genom Lissabons äldre stadsdelar. Konserten nära Cordoaria tillhör den professionella grenen med små rum.
Läs nästa: Så lyssnar du på fado första gången
Källor